Logo_bland_rutor_&_referat

”Stenmuren” raserad av Denis!

Springare mot dålig löpare

När vi var nybörjare lärde vi oss att löparen, som enskild pjäs, för det mesta skulle vara något mer värd än springaren. Detta kan förstås vara sant i ”vanliga” öppna ställningar, där bondestrukturerna för vit respektive svart får löparen att känna sig bekväm. Som bekant finns det dock också ställningar, ofta av en mer ”låst” karaktär, där löparen knappt är värd just något mer än en bonde eller två, och där springaren dominerar fullständigt! Ett exempel på en sådan ställning uppkommer i partiet jag nu tar upp till belysning i ”hörnan”. ÖSS:aren Denis Puleshi, vann, strax före nyår, 2017 års upplaga av snabbschackstävlingen Jämtcupen. En strong prestation, som renderade i Denis´ tredje inteckning i det uppsatta vandringspriset (en schacktavla av Hasse Alfredsson)!

Det aktuella partiet är emellertid hämtat från allsvenskan 2015/2016, där Puleshi som vit tar sig an Magnus Englund i ÖSS´ andralags möte med Örnsköldsviksföreningen SK Örnen. Englund bemötte här vitspelarens d4-öppning med holländskt och ”Stonewallvarianten”. I denna rätt populära spelöppning för söker svart i första hand låsa ställningen och skapa en relativt stabil utpost på e4 för sin springare, för att senare gå till angrepp på kungsflygeln, efter kort rockad av vit. Det finns dock även nackdelar med spelsättet – något som Denis på ett bra sätt demonstrerar i detta parti!

Först några inledande ord av Denis Puleshi själv angående detta parti:

– I det här partiet öppningen var ganska ok för mig men lite initiativ och mer plats på bordet. I mittspelet skulle kanske vit fortsätta satsa på spel på damflygeln, men ändå blev det spel även på ”motståndarens” flygel och det hela kanske kunde ha landat i ett remislutspel. Vet inte om det hade varit möjligt att vinna för vit, om han inte hade bytt torn? När han byte sista tornet uppstod en typisk ställning med bra springare mot dålig löpare, vilket innebar enkel vinst för mig.

Vit: Denis Puleshi, Östersunds SS

Svart: Magnus Englund, SK Örnen, Örnsköldsvik

Holländskt, Stonewallvarianten (A 85) – allsvenskan, div III, gr 1, 2015/2016

Kommentarer: Gunnar Hjorth

1.d4 f5 c4 Sf6 3.Sc3 e6 4.Sf3 d5 5.Lg5!? Le7 6.e3 c6 7.Le2 0-0 8.0-0 Sbd7 9.Dc2

Det direkta 9.Tb1 är en annan bra möjlighet här.

9.- Se4

Springaren har nått önskad position – men svarts bondestruktur baserar sig på vita fält, och det verkligt intressanta är hur svart ska förfara med den stackars löparen på c8 …

10.Lxe7 Dxe7 11.Tab1!

Precis som i avbytesvarianten i ortodox damgambit, är idén med ett ”minoritetsangrepp” (med grundplanen b4-b5xc6 och spel på b- och c-linjen) en av de allra bästa resurserna i vits verktygslåda!

11.- g5!?

Svart satsar på snabbast möjliga aktion på kungsflygeln. Andra drag som har provats i den här ställningen är 11.- Sdf6, 11.- Kh8, 11.- b6 och tornlyftet 11.- Tf6, följt av Th6. Statistiken talar dock genomgående för vit vid korrekt spel!

12.b4 g4 13.Se1 Sdf6 14.Sd3!

Ett följdriktigt och på samma gång starkt drag, för härifrån kontrollerar springaren som synes flera viktiga nyckelfält i ställningen. Samtidigt är ju svarts c8-löpare ingen pjäs att hurra för precis.

14.- Ld7

Det ser frestande ut för svart att slå på c4, för att, efter Se5, i varje fall skapa en skyddad fribonde med hjälp av b5. Den här fortsättningen tar dock helt udden ur denna tankegång: 14.- dxc4 15.Sxe4! cxd3 (15.- Sxe4 16.Sc5!; dock inte 16.Se5?! c3!) 16.Sxf6+ Dxf6 17.Lxd3, med en påtaglig fördel för vit!

15.Se5 Tac8 16.c5!

Helt korrekt. Nu blir svagheten hos svarts löpare mer uppenbar än någonsin!

16.- a6?!

Detta drag förhindrar inte b4-b5 (som ju kan förberedas med a4) utan skapar bara en ny svaghet på ett svart fält – denna gång b6, dit c3-springaren enkelt kan bege sig. Svarts ställning ser nu positionellt än mer fallfärdig ut! Hans enda hopp ligger i att få till något på kungsflygeln, men det är i praktiken näst intill en omöjlighet, med tanke på vits utmärkt placerade pjäser och bondestruktur, i kombination med den usla svarta löparen på d7 …

17.f3! gxf3 18.gxf3 Sg5

När så e4-springaren är bortschasad, kan vit börja agera även på kungsflygeln i den fullständigt överlägsna ställningen. Nu gäller det bara att hitta vägar att knyta ihop säcken …!

19.Kh1 Kh8 20.Tg1 Tg8

 

 

 

 

 

 

 

 

 

21.Tg3?!

Ett närliggande men tyvärr inexakt drag. En torndubblering på g-linjen är förstås lockande, men har inte högsta prioritet, och svart har därtill resurser att möta den med tornen. Vit kontrollerar i princip hela brädet och kan därför rikta in sig på att öppna ytterligare en angreppsväg. Detta sätter optimal press på svarts ställning och överbelastar helt enkelt hans knappa försvarsresurser. Efter 21.Ld3!, följt av e4 inom en snar framtid, torde den svarta ställningen rasa ihop ganska snabbt! Samtidigt mobiliseras då den vita pjäs som för tillfället är minst aktiv – löparen …

21.- Sf7 22.Tbg1 Txg3 23.Sxf7+ Dxf7 24.Txg3?!

Ser logiskt ut, men som det står nu är faktiskt 24.hxg3 bättre! Orsaken framgår nedan …

24.- Sh5?

Här bommar svart sin stora chans att få riktigt motspel! Med 24.- f4! är han, otroligt nog, fullt ut ”med i matchen” igen!

25.Tg5 h6 26.Tg1 Df6 27.f4 Dh4 28.Lxh5!

Det rena slutspelet ”springare mot dålig löpare” kan snart inledas!

28.- Dxh5 29.Dg2 Df7 30.Dg6 Dxg6 31.Txg6 Kh7 32.Tg3

Ett lite svårförståeligt drag. Naturligt känns förstås Tg2, för att kunna röra tornet i sidled, i samband med ett eventuellt genomförande av b5, eller för att snabbt nå b-linjen i händelse av att svart försöker med a5 i något läge (och då samtidigt hålla a2-bonden garderad!). Den vita kungen kan ju under alla omständigheter aktiveras var tornet än står någonstans. Möjligen var vits tanke att försöka förebygga en omflyttning av svarts löpare till e4, via f3, och samtidigt snabbt aktivera kungen. I och för sig är det oklart vad löparen skulle kunna uträtta på e4, men kanske Tg3 var ett fullt logiskt drag trots allt …!

32.- Le8 33.Kg1 a5!? 34.Sa4 axb4

34.- Ta8? fungerar inte på grund av 35.Sb6 Ta6 36.bxa5 Txa5 37.a4 och tornet är helt försatt ur spel!

35.Sb6 Tc7 36.Kf1 Lh5 37.Ke1 Le8 38.Kd2 Lh5 39.Kc2 Le2 40.Kb3 Lf1 41.Kxb4 Tg7??

Tornbyte är givetvis lika med positionell harakiri i en sådan här ställning! Korrekt var att bara avvakta, till exempel med 41.- Ld3. Då gäller det för vit, som ju kan göra i princip vad han vill på svarta fält, att hitta en idealuppställning för sina pjäser för att kunna få till ett avgörande. Vi får då komma ihåg att löparen vid behov kan gå till a6, för att övergardera b7-bonden. Detta kan ses som en intressant övningsuppgift att försöka lösa! Man kanske kan tänka sig något i stil med Ka5, Sa4, Kb6, Sc3, a4 följt av Sb5! (när svarts löpare står på a6). Springaren är tabu och kan, efter exempelvis Te7, gå vidare till d6. Detta manövrerande måste ha avgörande verkan i längden. En tänkbar plan för fortsättningen är a4-a5, följt av h4-h5 (på h5 av svart Tg5 Kh6 Th8! följt av Tb8) och Tg6, vilket försätter svart i dragtvång med materialförlust som följd. Också tänkbart är att vandra in med kungen längs åttonde raden via a7! Jag tror det är detta Jesper Hall brukar kalla att ”prata med pjäserna”, för att fråga dem var de står bäst någonstans i en given ställning …

42.Txg7+ Kxg7 43.Sc8 Kg6 44.Sd6 La6 45.Ka5 Kh5 46.a4 Kg4 47.Kb6 Kh3

Alternativet var 47.- Kf3, men svart är hur som helst långt efter i bondekapplöpningen som väntar …

48.Sxb7 Le2 49.Kxc6 Kxh2 50.Kb6 h5 51.c6 uppgivet (1-0).

En gedigen positionell triumf för Denis Puleshi!

/Gunnar Hjorth

___________________________________________________________________________________________________________________________

 

Ett svängigt KM-parti!

Nu var det ett bra tag sedan jag uppdaterade ”hörnan”, så det börjar bli dags för ett nytt inslag och ett sådant kommer här.

Webbmaster Bengt Öberg tillhör visserligen inte de högre rankade i ÖSS och brukar inte fördjupa sig så mycket i teori, men får ofta till intressanta partier, med sin lite annorlunda och ”hemvävda” spelstil. Ibland kan han också glimta till med vinster mot gamla meriterade ”ringrävar”, som i detta parti, där mångfaldige DM- och KM-vinnaren Lennart Burman till slut tvingades sträcka vapen. Lennart hade dock helt klart sina chanser i detta envig, men ett rejält fel i 23:e draget bäddade för ”skrällen”.

Vit: Bengt Öberg, Östersunds SS

Svart: Lennart Burman, Östersunds SS

Långparti-KM 2017/2018 – sicilianskt, Maroczyvarianten (B 37)

Kommentarer: Gunnar Hjorth

1.c4 g6 2.d4 Lg7 3.e4 c5 4.Sf3 cxd4 5.Sxd4 Sc6 6.Sf3?!

Här kommer det första vägskälet i Maroczyvarianten. De i särklass vanligaste, och bästa, dragen här är 6.Le3 och 6.Sc2 – och det av goda skäl. Ser man lite djupare på ställningen, finner man flera tungt vägande skäl till att inte spela just Sf3:

– Samma pjäs flyttas två gånger i öppningen, utan att det är direkt nödvändigt. Det gör förstås även 6.Sc2, men det draget har inte samma nackdelar i övrigt!

– Draget öppnar den långa diagonalen för svarts löpare och förhindrar därtill en egen potentiell framryckning med f-bonden, för att genom detta skapa aktivt spel.

– Avsaknaden av möjligheten att övergardera f-bonden med f2-f3, eller möjligen f4 följt av Lf3, gör det svårt för c3-springaren att rycka fram till sitt naturliga centraliseringsfält d5, utan att e-bonden faller.

– Vits bondestruktur blir känslig. Såväl c- som e-bonden kan lätt bli utsatt för hot, vilka blir svåra att parera på ett naturligt sätt. Ett exempel på hur e-bonden kan hamna i skottlinjen är svarts manöver Sf6-d7-c5, följt av Lxc3 och Sxe4. Hur c-bonden kan angripas ser vi exempel på i partiet.

– Om svart tillåts spela d6 + Lg4, kan han få full kontroll över de svarta centrumfälten. För att förhindra Lg4, kan vit tvingas lägga ett viktigt tempo på att spela h2-h3.

6.- d6 7.Le2

7.h3 hade förstås varit ett logiskt alternativ här, för att förhindra Lg4. Också 7.Sc3 var tänkbart, men Bengt ville nog undvika att få bondestrukturen söndertrasad via 7.- Lxc3. Det var nog en god tanke. Försvagandet av bönderna väger här helt klart tyngre än svarts uppgivande av svartfältslöparen, eftersom vit inte har något närliggande sätt att utnyttja den omständigheten!

7.- Sf6 8.Sc3 0-0 9.0-0 b6

Svart förbereder ett direkt tryck mot vits klent försvarade centrumbönder med hjälp av vitfältslöparen. 9.- Lg4 var ett intressant alternativ, liksom 9.- Sd7 (se ovan). Vad gäller c-bonden är det viktigt att komma ihåg att vit inte kan försvara den med b2-b3, så länge tornet står ogarderat på a1 (Sf6xe4).

10.Le3?!

Detta drag är ofta känsligt att spela, så länge den viktiga svartfältslöparen kan störas av Sf6-g4!

10.- Bb7 11.a3?

Svart har full utjämning, men det här draget skapar en ny svaghet, b3 – vilket i praktiken omöjliggör det naturliga Dd2, på grund av Sa5 – och försätter c-bonden i verkligt stor fara! Jämför denna struktur med den naturliga bondekedjan a2-b3 och c4! Som läget är hade det varit bättre att spela något som h3 (för att stoppa Sg4), följt av strukturellt sunda drag som b3 och Tc1.

11.- Tc8 12.Dc2?!

Det är svårt att hitta en lämplig ruta för damen, men på c-linjen kommer den i skottlinjen för tornet på c8, vilket i förlängningen torde komma att leda till ytterligare tempoförluster för att sätta den i säkerhet.

12.- Sa5

Svart fortsätter konsekvent med sitt angreppsspel mot vits bondesvagheter. Ett annat, och kanske ännu bättre, sätt att nå samma syfte hade varit 12.- Sg4!? 13.Lg5 h6, följt av Sge5.

13.Sd2

Vit är fullständigt på defensiven, men lyckas tills vidare i alla fall hålla ihop ställningen – dock bara nätt och jämnt!

13.- La6 14.b3 Dd7?!

Här borde nog svart ha spelat 14.- b5!, som får vits ställning att hänga på en skör tråd. 15.cxb5 Sg4! är ett exempel på det. Vit är dock inte uträknad efter 16.Lxa7! Lxb5! 17.Lxb5 Txc3 18.Dd1 Dc7 19.Dxg4 Sxb3, men har det praktiskt sett tufft …

15.f3

I det här läget torde 15.h3 vara bättre, eftersom f3 gör vits ställning helt statisk!

15.- Tc7?!

Här kunde svartspelaren ha skridit till aktion direkt med 15.- b5!, eftersom 16.cxb5? Sg4! är lika med katastrof för vit!

16.Tac1(!)

Äntligen är tornet borta från den känsliga placeringen på löpardiagonalen!

16.- Tfc8 17.Sd5?

Här fanns en gyllene chans att få lika spel med 18.Db1!. Genom att gömma damen för svarts torn, stoppas svarts tematiska angreppsdrag b6-b5 (Sxb5). Då hade ju också löparen på a6 känt sig obekväm! Nu kommer i stället b5-genombrottet med buller och bång och alla svarts pjäser blir därigenom grymt aktiva …!

17.- Sxd5 18.exd5 b5! 19.De4 bxc4

Svart bryr sig, helt riktigt i en sådan här ställning, inte om att deplacera sin svartfältslöpare genom 19.- Lb2?! 20.Tb1 Lxa3, då vit kan få till motspel på de därigenom övergivna svarta fälten kring kungen …

20.bxc4 Da4 21.Ld4?!

I detta svåra läge, bör vit behålla möjligheten att kunna slå på a7 i något läge, om svart norpar c-bonden efter generalavbyten på c4. 21.Tb1 ger hopp om att komma in på åttonde raden, i händelse av att c-bonden faller. Denna bonde är i vilket fall som helst ”dömd”, så det är mycket bättre att försöka sträva efter att kunna kontra på något sätt, än att bara försöka försvara den till varje pris ..

21.- Sxc4??

Detta drag kastar en klar vinstställning överbord! 21.- Lxd4+ 22.Dxd4 Lxc4! hade vunnit bonde och parti. Skillnaden står snart klar …

22.Lxg7 Kxg7

23.Tc3?

Nu var det vits tur att gå fel! Till lika spel hade 23.Dd4+ Kg8 24.Tc3 lett.

23.- Lb5??

Svart missar sin chans att rädda damen ur bindningen på fjärde raden, och samtidigt hota det ogarderade tornet på c3! Efter 23.- Da5! 24.Txc4 Lxc4 25.Dd4+ f6 26.Sxc4 Dc5! väger det hela jämnt!

24.Sxc4!

Ett annat vinnande drag är 24.Tfc1!. Svart förlorar nu helt enkelt material på ett partiavgörande sätt.

24.- Da6?

Förlorar gör också varianten 24.- Txc4 25.Lxc4 Txc4 26.Txc4 Dxc4 27.Dxc4 Lxc4 28.Tc1 Lxd5 29.Tc7 – t ex 29.- a6 30.Txe7 Lc4 31.Td7 d5 32.Td6. Svart kan inte förhindra att vit marscherar upp med kungen och sedan antingen kommer åt att offra kvalitet för att vinna svarts a- eller d-bonde på ett avgörande sätt – och/eller vinner ytterligare material på kungsflygeln (om svarts kung lämnar bönderna där i sticket). Efter 24.- Da6? kommer dock slutet mer direkt!

25.Tfc1 uppgivet (1-0).

Ett parti som, trots alla felgrepp, innehöll många lärorika moment! Totalt sett slutade Bengt Öberg trea, och Lennart Burman femma, i detta KM – som, kanske något överraskande, såg 80-årige(!) Stig Holmlund som segrare. Silverplatsen kneps av Peter Mozelius, som vanligtvis återfinns i Stockholmsklubben Kungstornet.

/Gunnar Hjorth

____________________________________________________________________________________________________________________________

Snygg vinst mot talangjunior!

Nyvordne JHSF-distriktsmästaren och veteranen Per-Olov Larsson – tillika trogen och ofta framgångsrik deltagare i Östersunds SS´ förstalag – var kort före julhelgen nere i Skåne för att delta i 2016 års upplaga av den klassiska schacktävlingen Malmö Open. Slutsegrare blev stormästaren Jurij Solodovnichenko, spelandes för Växjö SK, närmast före Petro Golubka, ukrainsk IM, och GM Thomas Ernst, Farsta SK. Totalt sett var det ett hyfsat starkt startfält, med bland annat ett halvdussin stormästare och flera internationella mästare på plats bland de 221 startande, tog Per-Olov 50 poängprocent – 3,5 av 7 möjliga. Lite blandad kompott alltså, men ett parti som stack ut var P-O:s seger som vit över den unge och mycket talangfulle Lundajunioren Jedrzej Szumniak. Erfarenhet och rutin ställdes här mot ungdomlig frejdighet och ”gåpåaranda” – och denna gång var det de förstnämnda egenskaperna som tog hem spelet. Så här förlöpte drabbningen i fråga:

Vit: Per-Olov Larsson, Östersunds SS

Svart: Jedrzej Szumniak, Lunds ASK

Sicilianskt, Alapin-varianten (B 22)

Malmö Open 2016-12-18, rond 6

1.e4 c5 2.c3

En variant för att undvika många teorispäckade varianter i sicilianskt. Varianten ses ofta som lite passiv, men är inte helt ofarlig. /P-OL.

2.- d5 3.exd5 Dxd5 4.d4 Sc6

Det vanligaste draget, i konkurrens med Sf6. Fördelen med att välja Sf6 är att man undviker den lite speciella variant som vit väljer. /P-OL

5.Sf3 Lg4 6.dxc5

Att slå c-bonden Dxc5 ger vit ett extra utvecklingsförsprång med t ex Le3 och damen måste flytta ytterligare en gång. /P-OL

6.- Dxd1+

Att spela på att ge vit en dubbelbonde med 6.- Lxf3 7.Dxf3 Dxf3 8.gxf3 är inte heller bra, då vit kan hålla i c-bonden: 8.- e6 9.Le3! (9.b4 a5 är lite mindre klart). /GH

7.Kxd1 e5?!

Vid en första anblick ser detta väldigt starkt ut för svart, hotar pjäsvinst och bonden på c5. /P-OL

7.- e6 torde vara ett bättre alternativ här. Bakgrunden till det är att det, positionellt sett, ligger i logikens riktning att svarts vitfältslöpare kan tänkas bli bortbytt, och då är det viktigt att ha en bondestruktur som håller så många vita fält som möjligt! Rent allmänt är det mycket viktigt att bondestrukturen, i möjligaste mån, anpassas till det pjäsmaterial man har, eller förväntas komma att ha, på brädet! /GH

8.b4

Detta är hela idén med denna variant. c-bonden försvaras och en taktisk finess gör att svarts förmodade pjäsvinst går upp i rök. /P-OL

8.- f5

Ett tveksamt drag, efter cirka en halvtimmes betänketid. Svart som är en mycket lovande junior, såg givetvis resultatet av t ex 8.– e4 9.h3 Lh5 10.g4 exf3 11.gxh5 med merbonde för vit och en mycket svag svart bonde på f3 som snart går förlorad. Med detta i blickfånget ville svart komplicera spelet på ungdomligt vis. /P-OL

Positionellt skapar f7-f5 ytterligare en svaghet i svarts läger – nu punkten e6! /GH

9.Kc2

Vit kommer ur bindningen, men det är förståeligt att svart tycker sig ha kompensation för bonden. /P-OL

9.– 0-0-0 10.Lb5

Vit exponerar svart svagheter och vits bönder på damflygeln kommer att utgöra starka fästen för vits springare. /P-OL

Också det omedelbara Sg5 hade varit starkt här, även fast 10.- Lxf3, på 10.Lb5, inte hade varit särskilt attraktivt för svart. /GH

10.– Sge7 11.Sg5

Med den vita löparen avstängd av egen bonde blir de vita fälten c4, e6 och f7 mycket svaga och utmärkta mål för vits båda springare. /P-OL

11.– Lh5 12.Sd2

Dags för nästa springare att hota med ockupation av det vita fältet c4. /P-OL

12.– Sd5 13.Se6 Te8 14.Sxf8 Thxf8 15.Sc4 Te6

För att förhindra kvalitetsförlust och samtidigt försvara springaren på c6 i syfte att undvika isolerade bönder på a- och c-linjen. Svart kunde ha fintat med Sdxb4+ för att om vit tar tillbaka spela Sd4+ återvinna pjäsen. Vit spelar dock bäst 17.Kd2 och hotar både kvalitets- och pjäsvinst. /P-OL

16.Sd6+ Kb8 17.Lc4

Nu visar sig tydligt svarts svagheter på de vita fälten. Detta leder till forcerade varianter där vit får materiell fördel och även en positionell fördel. När det blir forcerade varianter av denna typ är det viktigt att räkna rätt, annars finns risken att avveckling sker till ett remiaktigt slutspel. /P-OL

17.- Sce7

Enda sättet att försvara springaren på d5. /P-OL

18.Lg5

Låser svarts båda springare. /P-OL

18.- Tg6

Vid första anblicken ser detta ut att rädda svart, men nu blottläggs löparen på h5! /P-OL

19. Lxe7 Sxe7 20. Lf7! Tg5

Inte bästa draget, men även andra drag ger vit en mycket stor fördel. 20.- Th6 undviker pjäs- eller kvalitetsförlust men vit har bonde över och tornet står lite konstigt på h6 eller h5 efter löparbyte. 20.– Txd6 fungerar inte heller då springaren på e7 är hotad efter cxd6. /P-OL

21.h4 Txg2 22.Lxh5 Txf2+ 23.Kb3 g6 24.Ld1 Sd5

Trots att vit har pjäs för en bonde är bönderna på e- och f-linjen inte helt ofarliga. Vit måste hitta en väg att neutralisera dessa och frigöra sina pjäser, inte minst kungen! /P-OL

25.a3 e4 26 Ta2

Vit väljer ett säkert sätt att få kontroll på bönderna på e- och f-linjen genom att offra en bonde. /P-OL

26.- Txa2 27.Kxa2 Sxc3+ 28.Kb3 Sd5 29.Kc4 Sf4 30.Kd4

Nu har alla vits pjäser aktiva positioner och de farliga svarta bönderna är neutraliserade. /P-OL

30.- b6 31.Tf1 bxc5+ 32.bxc5 Se6+ 33.Kd5

Vits kung tränger allt längre in i det svarta lägret och ett matthot börjar snart att torna upp sig! /P-OL

33.– Sc7+ 34.Kc6 Se6 35.Tf2 Ka8

35.– e3 faller nu på Tb2+ följt av Lf3 med matt i antågande. /P-OL

36.Kd5 Sc7+ 37.Ke5 Tb8 38.La4 Tb1 39.Sxe4!

Efter 39.- fxe4 40.Lc6+ Kb8 41.Tf8+ är det god natt för svart. /GH

39.– Sa6 40. Kd6

På 40.- Sxe4 avgör återigen Lc6+ snabbt. /GH

40.– Sb8 41.Sc3 Tc1 42.Sd5 uppgivet (1-0).

Vits c-bonde får nu fri lejd mot promovering, då matthoten fortfarande finns. Ett konsekvent genomfört parti av vit. /P-OL

Ja, detta var ett verkligt stilrent parti av P-O! /GH

____________________________________________________________________________________________________________________________

 

Turneringsvinst – men bommade ”straffsparkar”!

Tänkte denna gång ta upp ett eget parti i ”Gunnars hörna”. Jag var nämligen till Umeå förra helgen och deltog i årets upplaga av Akademiska Schacksällskapets weekendtävling ”Summerheat VI”. Tänkte det skulle vara bra för mig att få en turnering ”i kroppen” – kanske i synnerhet med tanke på mitt lågfrekventa turneringsspelande rent allmänt, och i synnerhet efter att mitt ELO-tal tyvärr sjunkit drastiskt, på grund av en formsvacka i början av året.

Trots bra priser och en välgjord inbjudan blev det endast 14 deltagare, men inramningen var trevlig och arrangörerna gjorde mycket väl ifrån sig. Partierna på de två första borden gick ut live via hemsidan – och projicerades även på en stor duk i spellokalen, som låg på universitetsområdet.

Jag fick en bra start i tävlingen, vann i de två inledande snabbschacksronderna och ställdes sedan mot relativt högrankade Tobias Pettersson, SS Luleå. Pettersson har de facto tagit två stormästarskalper, i form av Ralf Åkesson och Thomas Ernst, vilket inger respekt. I partiet mot mig hamnade han dock snabbt i svårigheter, och det artade sig faktiskt till en riktig ”nedmangling” via den något udda öppningsvariant jag valde (dock spelad av bland andra Nakamura). Här är partiet:

Vit: Gunnar Hjorth (ELO 2182), Östersunds SS

Svart: Tobias Pettersson (ELO 2132), SS Luleå

Larsens öppning (A 01)

Summerheat VI, Umeå, 2016-08-19

Kommentarer: Gunnar Hjorth

1.b3 g6 2.Lg2 Sf6 3.e4 d6 4.g3 Lg7 5.Lg2 0-0 6.Se2 e5 7.0-0 Sc6 8.c4 a5!? 9.a3

Eventuellt en nyhet i det här läget. 9.Sc3 är ett viktigt alternativ här, som har spelats tidigare, men jag ville behålla full kontroll över d4-fältet så länge som möjligt.

9.- Ld7

Svart vill spela Dc8 och ta kontroll över diagonalen c8-h3 – något som jag absolut ville förhindra! Viktiga alternativ här är annars drag som 9.- Sd7, 9.- Lg4 och 9.- Le6.

10.h3 Dc8 11.Kh2 Se8?!

Pettersson är en varm anhängare av kungsindiskt, och vill gärna genomföra det för öppningen tematiska f5. Här är dock inte den strategin den bästa, till följd av vits starka centrumkontroll. Bättre exempelvis 11.- Le6, med drag som a4 och h5 i åtanke.

12.d4!?

Tvingar svart till en snabb förklaring vad gäller centrumstrukturen.

12.- h6

Mer eller mindre ett väntedrag. Vit kan nu börja spela riktigt offensivt.

13.Sbc3! Kh7

Poängen var att 13.- exd4 kunde besvaras med 14.Sd5 d3 15.Sd4!, med obestridlig vit fördel.

14.dxe5! dxe5

Slår svart med en pjäs på e5, spelar vit f4, varpå svart helt tappar fotfästet i centrum.

15.Sd5 Le6 16.c5!?

Vit står bra här och det fanns flera goda fortsättningar till hands. Jag ville dock först och främst begränsa svarts rörelsefrihet så mycket som möjligt.

16.- Dd7

Svart försöker förbättra sin trånga ställning så långt möjligt, men nu kan vit genomföra en fullskalig mobilisering av sina stridskrafter.

17.Dc2 Td8 18.Tad1 Dc8 19.f4 f6?

Vits fördel börjar nu anta hiskeliga proportioner och svart vill därför, förståeligt nog, gå mycket försiktigt fram. 19.- Sf6 var hans relativt bästa möjlighet, även om det givetvis tar emot att spela ett sådant drag!

20.g4!?

”Maskinen” rekommenderar här det direkta 20.f5, men jag såg vid brädet ingen anledning att låta svart få en skyddad fribonde (efter 20.- gxf5 21.exf5), även om jag naturligtvis har så starkt figurspel att svart knappast kan få till något slutspel där den faktorn gör sig gällande. 20.g4 är också, objektivt sett, ett mycket starkt drag. Öppnandet av g-linjen är på gång!

20.- Td7 21.f5 gxf5 22.gxf5 Lf7 23.Lf3!

Svart är nu ännu mer nerpressad än tidigare, och nästa fas i vits övergripande plan handlar om att a) hålla svarts vitfältslöpare passiv och b) byta av den mot den egna dito, för att kunna infiltrera på de därefter mycket svaga vita fälten hos svart.

23.- Dd8 24.Tg1

Aningen bättre kanske det omedelbara 24.Sg3 hade varit, men jag ville först sätta lite skräck i min motståndare, genom att få honom att börja tänka på eventuella taktiska angreppsfortsättningar i kombination med torndraget.

24.- Se7 25.Se3

Här finns återigen olika möjligheter, men rent allmänt ville jag inte låta svart börja byta pjäser när han står så här trångt.

25.- Tg8 26.Sg3 Lf8

Förhindrar det önskade 27.Lh5 på grund av 27.- Txg3! – men nu sker löparbytet på ett annat sätt i stället!

27.Le2! Sc6 28.Lc4 Lxc4 29.Dxc4 Td2+(!)

GH-TP 1-0 (160819)

Ärligt talat trodde jag här, för en kort stund, att jag nu kunde avgöra partiet taktiskt via 30.Txd2 Dxd2+ 31.Tg2 Dxe3 32.Dxg8+ Kxg8 och 33.Sf1+ – tills jag upptäckte att damen då ju kan gå emellan på g5! Som tur var hade jag en alternativ plan i ställningen, vilken visade sig vara mycket kraftfull!

30.Se2! Txg1 31.Txg1 Sg7 32.Lc3! Ta2?

Svarts enda vettiga fortsättning här bestod i 32.- Sd4!? 33.Lxd2 Sf3+ 34.Kh1 Sxg1 35.Kxg1 Dxd2, där svart, efter 26.Kf2 inte är i materiellt underläge, men där vit förstås har kraftig positionell fördel efter till exempel 26.- Dd7 27.Sd5.

33.Tg2

En likaledes stark fortsättning här hade 33.b4 varit.

33.- De7 34.Sd5 Df7 35.Tg6 Txe2+

Desperation, men på alternativet 35.- Sxf5!? 36.exf5 Txe2+ 37.Kh1! rullar vits angrepp på med oförminskad styrka.

36.Dxe2 Se8 (36.- Sxf5? 37.Txf6 +-) 37.Dh5 Sd8 38.Ld2 Lg7 39.Lxh6 Kg8 40.Lxg7 uppgivet (1-0)

Efter 40.- Sxg7 41.Dh6 är det finito. Ett intressant parti, där jag var riktigt nöjd med mitt strategiska tänkande!

 

När det ”taktiska ögat” sover …

Här är inledningen på ett parti jag är mindre nöjd med, eftersom jag totalt lyckades förbise en helt avgörande taktisk möjlighet i ett tidigt skede.

Mitt femterondsparti som vit mot polskfödde ASSU-spelaren Michal Piwowar (ELO 1883) inleddes så här:

1.Sf3 g6 2.d4 Lg7 3.c4 f5 4.g3 Sf6 5.Lg2 0-0 6.0-0 c6 7.Sc3 d6 8.Tb1 De8 9.d5! h6?! 10.Sd4 e5??

GH-MP 1-0 (160820)

Detta är objektivt sett ett direkt förlustdrag, om man som vit bara har det ”taktiska ögat” öppet! Det hade jag dock märkligt nog inte i denna ställning! Jag tänkte här enbart schablonmässigt i termer av löparpar, relativ svaghet på d6, möjlighet att spela på e4-idén, potentiell isolani om svart kan genomföra d5 etcetera.

När jag kommit hem till Sundsvall, visade jag partiet för min schackkompis Mikael Skoglund över telefon. När vi kom till den här ställningen nämnde Mikael omedelbart möjligheten 11.dxc6!. Jag blev alldeles kall, men såg förstås snabbt att det Mikael föreslog var ett direkt vinstdrag, utan att han egentligen behövde säga något mer! En fortsättning som 11.- bxc6 (eller 11.- Sc6) 12.Sb5 är ju synnerligen närliggande. Det var heller inte den enda chansen! Efter, det i partiet spelade, 11.dxe6 Lxe6 kommer den allra bästa chansen – nu i form av 12.Scb5!. Jag lyckades förstås missa även den, spelade 12.Sxe6?! Dxe6 13.b3 (starkare är 13.Lf4!) och kunde vinna partiet först efter enormt hård kamp, inkluderande ett mycket komplicerat slutspel och ömsesidig svår tidsnöd. Efter många om och men lyckades jag till slut få till en taktisk finess i tidsnöden som vann torn och parti.

Åter till ställningen efter 10.- e5??. Jag har tränat mycket schack med Mikael Skoglund, som har 1864 i LASK-rating, men som jag tycker gått framåt starkt spelstyrkemässigt på senare tid och inom kort kan komma att spela till sig en betydligt högre rating. Jag har för honom påtalat vikten av att alltid ha det ”taktiska ögat” öppet och att även taktiskt hålla koll på ogarderade pjäser, bönder och kritiska punkter, även när de, vid en första anblick, inte ser ut att kommas åt. De kan ju ändå visa sig vara motiv för någon taktisk idé! Mikael har alltså väl tagit till sig detta, men här går jag alltså själv och blundar för den här jättechansen, när den väl dyker upp. Mycket slarvigt och, egentligen, oursäktligt! Förhoppningsvis en nyttig läxa inför kommande partier dock …

Sensmoralen blir alltså att alltid, alltid försöka hålla kolla på ovanstående faktorer, oavsett hur ställningen rent visuellt ser ut! Det handlar om att undvika mentala låsningar vid någon rent positionell strategi helt enkelt. Taktiskt och positionellt spel ska alltid gå hand i hand!

För mer information om turneringen rekommenderar jag ett besök på ASSU:s hemsida:

http://www.akademiskaschacksallskapet.se/

 


Hej igen schackvänner!

Här kommer ett nytt parti för belysning, och denna gång är det JHSF:s ordförande och flitigt spelande veteranen Sven-Olof Andersson som är i fokus. När man spelar igenom detta parti är det kanske lämpligt att ha bakgrundsmusik, i form av Schuberts berömda ofullbordade symfoni i h-moll. Detta kanske lite grann avspeglar det faktum att Sven-Olof – efter att i mångt och mycket ha spelat ut sin motståndare, 1976 år korr-SM-vinnare, tillika starke närschackspelaren, Bengt Hammar, Skänninge – accepterade remi i en klar vinstställning. Verket kan därmed sägas vara oavslutat. Om anledningen kan sökas i överdriven respekt för svartspelaren, ”nervighet” till följd av begynnande tidsnöd eller vad låter jag vara osagt. Tråkigt var det med den missade helpoängen var det i alla fall, som därtill kom att få avgörande betydelse för att Hammar kunde pressa sig förbi Nils Åke Malmdin, Sundsvall, och bli Veteran-SM-vinnare 2012!

SCHACK-SM, Falun 2012, Veteran-SM – spelat 2012-07-07

Vit: Sven-Olof Andersson, Östersunds SS, LASK 1911, ELO 2009

Svart: Bengt Hammar, SS Allians, Skänninge, LASK 2240, ELO 2250

Kommentarer: Gunnar Hjorth

1.d4 Sf6 2.Sf3 g6 3.g3 Lg7 4.Lg2 0-0 5.0-0 d6 6.b3 Sbd7?!

Sven-Olof spelar sin vana trogen en öppning med dubbelfianchetto av löparna. Vill svart spela e5 mot denna uppställning, torde 6.- Sc6 vara att föredra. På 7.Lb2 e5 8.dxe5 har svart såväl 8.- Sg4 som 8.- Sd7!? med fullt acceptabelt spel. Gissningsvis är Hammar van vid att spela Sbd7 i vanligt kungsindiskt – och då kan det ju vara svårt att frångå det, då spelet tar lite andra vägar.

7.Lb2 e5 8.dxe5 Sh5?!

Man kan fråga sig vad springaren har för framtid här. Att spela på någon f5-idé känns inte logiskt i denna öppna ställningstyp – och därtill kan det bli svårt för hästen att hitta någon väg tillbaka igen för att kunna delta aktivt i spelet. Mer logiskt är 8.- Sg4.

9.c4

Här finns lite olika strategier för vit. Ett alternativ till textdraget är att i förebyggande syfte gardera b2-löparen med Dc1, vilket tvingar svart att omedelbart slå på e5. När en bonde väl är på plats där, kan man börja trycka på den med drag som Sa3-c4, kombinerat med ett övertagande av d-linjen med tornet.

dxe5 10.e4 c6 11.Dc2 a5?

Detta schablonmässiga normaldrag för liknande ställningstyper – som oftast främst syftar till att säkra en springarpostering på c5 – har svart helt enkelt inte tid med här! Detta eftersom vit omedelbart kan ta kontroll över nyckelfältet c5!

12.Tfd1 Dc7?

Vit står bättre, men nu kommer ett till schablondrag av svartspelaren, vilket inte motsvarar den konkreta ställningens krav! Nu förlorar svart ett särdeles viktigt tempo och hamnar snabbt i en svår situation.

13.La3! Te8 14.Ld6! Db6 15.c5! Da7 16.Sa3

Med tre utmärkta drag på raken, har vit skapat sig en helt överlägsen ställning! Allra mest exakt hade nu 16.Sbd2 varit, för att hålla möjligheter som a3, Tac1 och b4 öppna, med syftet att ha c5-bonden övergarderad som en förberedelse till Sc4. Nu blir det hela en aning mer komplicerat, men vit behåller likväl goda vinstchanser!

16.- Lf8 17.Sc4 Sxc5 18.Lxf8 Txf8 19.Scxe5 Sf6

Ni minns väl min kommentar till 8.- Sh5?!. Nu lämnar alltså springaren sin statistroll på h5 – men det är ju så dags i det här läget …

20.Sfg5!

Svart står med en massa hoppackade passiva pjäser på damflygeln, medan vit har stor aktivitet. Dags att gå till angrepp!

20.- Se6

Lite bättre försvarsmöjligheter hade 20.- Scd7 erbjudit.

21.Sgxf7! Txf7 22.Sxf7 Kxf7 23.Td6?

Sven-OIof gör sitt första egentliga feldrag i partiet – och bjuder samtidigt remi! Tidsnöden verkar ha börjat göra sig gällande. I stället kunde vit ha fått ett klart övertag med 23.e5! – till exempel 23.- Sg4 24.De2 h5. 25.h3 Sh6 26.Df3+. I stället för att ta chansen att utjämna med 23.- Dc5!, eller helt enkelt anta remianbudet, går svart nu i stället vilse.

23.- Se8?! 24.Td3 Sf8? (bättre 24.- Sc5!, med bara liten fördel för vit) 25.Tf3+ Kg8 26.Dc4+ Se6 27.Lh3 S8g7 28.Td1 h6 29.Tf6 b5

S-OA-BH (120707) - slutställning.odt

Vit har de senaste dragen spelat alldeles utmärkt och kunde nu, ganska enkelt, ha knutit ihop säcken via 30.Dxc6!. Sven-Olof visar själv hur slutet kunde ha tett sig: 30.- Sd4 31.Dd5+ Kh7 32.Lxc8 Se2+ 33.Kf1 Sc3 34.Dd8 Sxd1 35.Tf8. Klar vinst för vit! I stället antog ÖSS:aren omotiverat det remianbud svart lade fram här.

Ett snöpligt slut på ett i övrigt i det stora hela välspelat parti av S-O


 

Hej igen!

Tänkte jag skulle ta upp ett nytt parti till belysning i ”Gunnars hörna” – och då kändes det väldigt närliggande att välja Bosse Sundells fina vinstparti mot IM Vladimir Poley, spelat i Östersund SS´ förstalagsmatch på hemmaplan i division I norra mot SS 4 Springare, Stockholm i mitten av januari. Som framgår nedan, har Östersundsspelaren även tidigare fått denne titelhållare på fall, så det var nog med viss bävan Poley konstaterade att just Sundell skulle komma att stå för motståndet i hans fjärderondsparti.

Rent allmänt kan vi nu, när serien är färdigspelad, konstatera att ÖSS I klarade förnyat kontrakt i division I denna säsong med hårfin marginal. Den matchpoäng vi knep i det hårda sistarondsmötet med Gnarps SK kom att bli av helt avgörande betydelse för att hålla laget ovanför nedflyttningsstrecket i sluttabellen. Noterbart är då att, om man bortser från de två storförlusterna mot huvudstadslagen Kristallens SK och Stockholms SS, båda topplag i serien, kom nära nog varenda hel- och halvpoäng som togs av oss vid de olika borden att ha direkt betydelse för de sju matchpoängen och det därigenom räddade kontraktet!

Vit: Bo Sundell, Östersunds SS, ELO 2168.

Svart: IM Vladimir Poley, SS 4 Springare, Stockholm, ELO 2357

Allsvenskan, div I, grupp 1, 2016-01-17

Kommentarer: Bo Sundell och Gunnar Hjorth

Det här är det tredje partiet där jag möter Poley i Allsvenska sammanhang. Första mötet var för ca 20 år sedan då jag blev rejält utspelad och förlorade rättvist. Det andra mötet var för några år sedan, då jag lyckades vinna efter att han offrade två pjäser som inte ledde till någon kompensation. /BS

1.e4 g6 2.d4 Lg7 3.Sf3 c6 4.Sc3 d5 5.e5

Alternativt kan jag spela 5.Ld3 dxe4 6.Sxd4 Sf6 7.Sxf6, men ställningstypen som uppkommer i partiet känner jag mig mer hemma i. /BS

Bosse väljer en uppställning han trivs med, och det är ju ofta bra – så även här. Annars är ju den klassiska teorifortsättningen här, i denna hybrid mellan Caro-Kann och Moderna försvaret, det profylaktiska draget 5.h3!?,som väl är det också jag själv gillar mest i den här ställningen. Genom att lägga ett tempo på att förhindra Lg4 gör man det svårt för svart att få något riktigt inflytande i centrum. På 5.- Sf6 har vit 6.e5 Se4 7.Sxe4 dxe4 8.Sg5 c5, och nu kan vit med viss säkrad öppningsfördel fortsätta lite efter tycke och smak!: 9.e6 (9.- Lxe6 10.Sxe6 fxe6 11.dxc5!?), 9.Lc4, 9.d5 (8.- Lxe5 9.Sxe4), eller det enkla 9.c3 (t ex 9.- cxd4 10.cxd4 0-0 11.Le3 Sc6 12.Tc1! med idén Lc4).

Kanske lite mer populärt hos svartspelarna efter 5.h3 är 5.- Sh6!?, där svart ofta efter drag som f6 och Sf7 håller emot hyfsat i centrum och på kungsflygeln, och i kraft av det vill börja spela hårt på damflygeln. Vit har dock medel mot detta: 6.Lf4! f6! (6.- 0-0 ger vit klar positionell fördel, exempelvis efter 7.Dd2 dxe4 8.Sxe4 Sf5 och 9.0-0-0) 7.Dd2 Sf7 8.e5!? (också andra drag, som 8.0-0-0 och 8.Lg3, är intressanta här). Vits terrängfördel och övervikt i centrum gör det svårt för svart att hitta något verksamt motspel. /GH

5.- Lg4 6.Le2 e6 7.0-0 Se7 8.Lg5

Min huvudsakliga plan är att byta av svartfältslöparen och så småningom rycka fram med f-bonden. /BS

8.- h6 9.Lxe7 Dxe7

Strategin som inbegriper att tillåta att svart får löparparet kanske är något vågad, den relativt slutna ställningen till trots, men Bosse verkar ha koll på sakerna. Den svarta g7-löparen är ju trots allt en tämligen klumpig pjäs i den bondestruktur som uppstår, även fast den är av ”rätt” färg … /GH

10.Sd2

Att i stället överföra springaren till d3, via 10.Se1, är ett intressant alternativ här. /GH

10.- Lxe2 11.Sxe2

Springaren ska vara med på kungsflygeln samtidigt som den lämnar c3-fältet åt bonden. /BS

11.- 0-0 12.c3 c5 13.f4 Sc6 14.Sf3

Enligt mitt schackdatorprogram är ställningen lika här, men nog känns det väl, ur ett mänskligt perspektiv, klart enklare att spela vit än svart i denna ställningstyp?! /GH

14.- b5 15.a3 a5 16.Kh1 c4?!

Tveksamt om det är bra för svart att låsa centrum. Nu behöver jag inte oroa mig för eventuellt slag på d4. /BS

17.g4 f5

Tvunget. Om jag får genomföra f5 står jag riktigt bra. /BS

18.exf6 Lxf6 19.Dc2 Dg7 20.Tae1 Tae8

Så här långt är jag nöjd med partiet. Svart har svagheter på både e6 och g6 och alla mina pjäser är med i angreppet. Svart har inte något motspel på damflygeln så det enda jag bör oroa mig för är att min kung kan bli oskyddad om jag angriper för hårt. /BS

21.Sg3 Ld8?!

Precis som Bosse säger ovan har svart stora problem nu och att få kungen, och indirekt damen, i relativ säkerhet med 21.- Kh8 borde ha varit högsta prioritet för svart. /GH

22.f5

BS-VP - 22.f5

22.- exf5 23.gxf5 Txe1 24.Txe1 gxf5?

Ett bättre försvar är Se7. Med en öppen g-linje blir vits angrepp livsfarligt. /BS

25.Sxf5 Df6 26.Tg1+

En annan partiavgörande fortsättning är 26.Dg2+ Kh7 27.S3h4 och svart kan inte försvara sig mot hot som Te6! och Dxd5. /GH

26.- Kh8 27.S3h4 Tg8

Förlorar bonde, men är tvunget. Svart kan inte tillåta en springarschack på g6. /BS

28.Txg8 Kxg8 29.Dg2 Kh7 30.Dxd5

Vit står på solklar vinst och svart kunde naturligtvis utan vidare med gott samvete ha tackat för partiet redan här, eftersom realiseringen är enkel och svart inte ens har några egentliga praktiska chanser att klara sig. /GH

30.- b4 31.axb4 axb4 32.Dxc4 bxc3 33.Lxc3 Kh8 34.De2 Df7 35.Sxh6 Dd5+ 36.Df3 Dxf3+ 37.Sxf3

Slutspelet är lättvunnet. /BS

37.- La5 38.c4 Lb6 39.d5 Sa5 40.Sxf7+ Kg7 41.Se5 Le3 42.Kg2 Sb3 43.Kg3 Sc5 44.h4 Lc1 45.Se1 La3 46.Kf4 Kf6 47.S1d3 Sb7 48.c5

Slag på c5 går inte på grund av gaffeln på d7. /BS

48.- Ke7 49.c6 Sd6 50.h5 Kf6 51.Sg4+ Ke7 52.h6 Kf7 53.Sde5+ Kg8 54.Sf6+ Kf8 55.Sg6+ Kf7 56.h7 Kxf6 57.h8D+ Kxg6 58.Dc3 1-0

Ett starkt, och konsekvent genomfört, angreppsparti av Bosse Sundell! /GH

 


 

Hej schackvänner!

Genom Bengt Öbergs försorg har jag fått en egen ”hörna” här på JHSF-hemsidan, där jag har möjlighet att publicera partianalyser, kommentarer till schackliga händelser med mera. För den som inte redan känner till det, är jag född 1957, bor i Sundsvall, är IM (Internationell mästare) i korrespondensschack och har även ett SM-silver och ett SM-brons i den disciplinen. I närschack är jag CM (Candidate Master), mästarklasspelare och har spelat i allsvenska seriesystemet för Östersunds SS sedan början av det här millenniet. Min aktuella rating i skrivande stund är 2268, ELO, respektive 2264 i LASK.

Som första ”grej” tänkte jag publicera ett parti av distriktets starkaste junior, Adrian Bohman Karlholm, Östersunds SS. Adrian har verkligen visat utmärkta kvalitéer på senare tid, även på ”seniorsidan” och tagit hem flera såväl DM- som KM-titlar – med välmeriterade spelare som Lennart Burman och Sven-Olof Andersson efter sig i resultatlistan! Den unge ÖSS:aren har även deltagit vid en rad tillfällen i klubbens förstalag i allsvenska seriesystemet, ofta med gott resultat. I partiet nedan lyckas Adrian besegra Stockholmsveteranen Lennart Örnmarker, efter att starkt ha lyckats vända en svår situation efter öppningsfasen till en slutlig triumf!

Parti – Adrian Bohman Karlholm-Lennart Örnmarker, allsvenskan, 2012-02-26

Kommentatorer: Adrian Bohman Karlholm och Gunnar Hjorth

1.d4 Sf6 2.c4 g6 3.Sc3 d5 4.Lg5

Stockholmsvarianten – passande mot en stockholmare. Det är väl inte vits bästa och stabilaste sätt att spela mot Grünfeld, men jag kan nästan ingenting om huvudvarianten och i den här varianten blir det ofta roliga partier./ABK

Spelar själv ofta Grünfelds försvar som svart – och vet att uppställningar med Lg5 tillhör de mest svårhanterliga sett ur svarts synvinkel. /GH

4.- Ne4 5.Lh4 c5!?

Jag tror att den vanligaste fortsättningen är 5.- Sxc3 6.bxc3 dxc4 7.e4 b5 och då hamnar vit ofta bonde under, men har fint centrum. /ABK

I förgreningen med 5.- Sxc3 är det viktigt att vit låter e-bonden stanna på e3! Orsaken till det står klar när man tittar närmare på ställningen: Vi får räkna med att svart kommer att gå till kraftigt angrepp mot vits centrum, baserat på den starka g7-löparen. Diagonalerna h8-a1 och a5-e1 samt d- och c-linjen är viktiga faktorer här! Drag som Lg7, c5, 0-0, Da5, Sc6 och något torn till d8 är logiska uppföljningar för svart. Den vita löparen på h4 är inte med och skyddar centrum, varför e-bonden i stället måste vara med och delta i försvarsarbetet efter bästa förmåga! Det är detta vit måste utgå från i sin ställningsplanering, eftersom svart för tillfället har initiativet! Att försöka gardera b-bonden blir en lägre prioritet efter 7.e4, eftersom det inte ingår i svarts högst logiska ”masterplan” ovan! /GH

6.dxc5?

Det här gör att vit blir svag på de svarta fälten och även att vit får en ganska svag bondestruktur Idén med draget, att få direkt press på d5 och kan hamna bonde upp, fungerar inte, eftersom man helt enkelt inte har tid att slå på d5. /ABK

Adrian har helt rätt i att det här draget inte alls är bra – och vit kunde faktiskt ha hamnat i en positionell förlustställning direkt efter det. Observera att vit inte har några pjäser på damflygeln som kan skydda honom mot svarts ”masterplan”! I ett sådant läge är det ytterst viktigt att eftersträva en så trygg bondestruktur i centrum som möjligt. Enda undantaget är om draget som upplöser den har någon fungerande taktisk motivering. Så är det dock tyvärr inte här! /GH

6.- Da5?!

Svart står bra rent allmänt, men här finns en fortsättning som, positionellt sätt, nästan avgör partiet direkt. För att hitta en sådan möjlighet, gäller det att undersöka drag man vill göra ur rent taktisk synvinkel (mycket viktigt!!). Här är jag nästan säker på att både Adrian och Örnmarker tänkte att 6.- Sxc3 skulle vara mindre bra på grund av 7.Dd4, som vid ett första påseende ser ut att ”sabba” svarts rockad och ge någorlunda hyfsat spel åt vit. Baserat på vits oskyddade kungsställning finns dock här det starka 7.- Se4!. Tornet på h8 är nu tabu med anledning av Da5+ och på ett drag som 8.b4 kan svart välja mellan det enkla 8.- Tg8 (följt av Lg7) och det läckra tornoffret 8.- Sc6!, som ger ett avgörande jätteangrepp mot den oförsvarade kungsställningen om vit antar. Vit är ju i praktiken helt utan försvar av kungsställningen! /GH

7.Dd4 Sxc3 8.bxc3 (8.Dxh8?? Se4+ eller Sb1+ och svart vinner) Tg8 9.Tc1 Sc6 10.Dd2 dxc4

Båda sidorna har svårt att rockera och är sent ute i utvecklingen. Jag tror svart står bättre, eftersom vit på sikt har en svagare bondestruktur samt eftersom svart kommer att ha lättare att aktivera sina pjäser på bra sätt, till exempel med det naturliga Lg7. /ABK

Så är det. Ett tecken på att vit har problem är, förutom de många svaga bönderna, att ett torn måste avsättas till att (över)gardera c3-bonden samt att svart fortfarande har möjlighet att rockera långt. Löparen på h4 söker fortfarande en roll i dramat … /GH

11.Sf3 Lg7 12.e3 Dxc5 13.Sd4 Ld7 14.Tb1

Kanske är det bättre att spela Le2 I stället för Sd4 och Tb1, eller I alla fall att spela det innan – men jag tror att det inte är särskilt bråttom för vit att rockera snabbt i den här ställningen. Detta då det i en sådan här pass öppen ställning, med alla löparna kvar på brädet, är viktigare att se till att de lätta pjäserna fungerar bra, snarare än att tornen kan komma in i spelet. /ABK

Rockaden är inget självändamål och om man, utan olägenheter, kan skapa hot och/eller ta kontroll över viktiga fält – som här b5, samtidigt som b7-bonden hotas – så bör man göra det i första hand! Vad gäller pjäsernas allmänna optioner sedan, så tror jag det var Jesper Hall som myntade uttrycket ”att prata med pjäserna” om hur de kan bli så effektiva som möjligt. En mycket bra tumregel! ”Pratar” vitspelaren med de pjäser som just nu står mindre bra, torde svaren bli att vitfältslöparen vill till diagonalen h1-a8 och svartfältaren till diagonalen g1-a7. I kombination med bondedraget f4 vill nog h1-tornet till f1 … /GH

14.- Sa5 15.f4(!)

Eftersom det vore ett misstag av svart att byta bort svartfältslöparen, så sitter vits d4-springare i och med det här draget ganska bekvämt på det fina fältet d4. Svart kan spela f6 följt av e5, men det skulle försvaga hans bondestruktur och öppna upp ännu fler linjer, vilket troligtvis är bra för vit, som till skillnad från svart har kvar rätten till kort rockad. /ABK

Så sant, men vit betalar, objektivt sett, ett visst pris för de fördelar som Adrian nämner: Svart kan i något läge spela e5 (utan föregående f6) och sedan, efter fxe5 Dxe5, etablera ett starkt tryck mot den nu försvagade e3-bonden. Under de rådande omständigheterna, är det dock helt klart värt att betala det priset, eftersom hästen då trots allt får behålla sin starka position! /GH

15.- f6 (svart vill absolut jaga bort den starka springaren!) 16.Le2 e5 17.fxe5 fxe5 18.Sc2

Det här är nog bättre än Sf3, eftersom springaren har klart bättre rörlighet härifrån; både Sa3 och Sb4 kan bli aktuellt. På f3 skulle den därtill ha stått i vägen för Lf3, som var ett bra drag att kunna spela. /ABK

Ja, i kombination med Lf3 och e4 (som också följer i partiet) är Sc2 helt rätt. I förlängningen vill den ställa hovarna på d5, som är dess naturliga slutdestination i nuläget! En god nyhet är sedan att löparen på h4 nu inte längre är arbetslös, då den förhindrar både lång rockad och Td8 för svart. /GH

18.- Tf8 19.Lf3 Lc6 20.e4(!) Tf7 21.Lf2 De7 22.0-0

Vits kung är faktiskt mycket säker nu och det är snarare svart som måste passa sin kung noga. Det är inte helt enkelt för svart att rockera långt i den här ställningen, eftersom vit då enkelt ser till att behålla damerna på brädet och hela tiden kommer att ha linjer och diagonaler att hota svarts kung med. /ABK

Ja, vit har kommit tillbaka starkt under det senaste skedet av partiet! /GH

22.- Td8 23.Dc1 b6

Om svart släpper a7-bonden, blir springaren på a5 riktigt svag och vits svartfältslöpare blir ännu starkare än vad den är nu. /ABK

24.Sa3?

Det här draget känns tveksamt, eftersom vit inte har några reella möjligheter att vinna c4-bonden och på b5 har springaren knappast någon egentlig effekt, om svart spelar korrekt. Efter 24.- Td3! av svart börjar ett kvalitetsoffer på f3 hänga i luften och vit får svårt att försvara sig rent allmänt. Som jag var inne på tidigare, är springarens naturliga målruta den garderade vita stödjepunkten d5. Efter 24.Sb4! garderas dessutom i förbifarten rutan d3. /GH

24.- Db7?

Det här öppnar upp rejält för vit på svarta fält runt kungen och på kungsflygeln. /ABK

25.Te1 Tfd7 26.Lh4 Ta8 27.Dg5 Tf7 28.Sb5 Lxb5 29.Txb5 Lf6

ABK-LÖ - position efter 29.- Lf6

Vit inleder en damofferkombination!

30.Txe5+!

Efter svarts planlösa spel från drag 24 och framåt, har nu Adrian tagit över initiativet helt och hållet och kan nu nästan börja hoppas på vinst! /GH

30.- Kf8

30.- Lxe5?? Leder forcerat till katastrof för svart efter 31.Dxe5+, efter fortsatta schackar på rutor som h8, h7 och/eller d1, beroende på vart den svarta kungen tar vägen. /GH

31.Dxf6!?

Det är troligtvis helt okej att ge bort kvalité när man har så pass aktiva löpare och strunta i att byta damen för torn och löpare, men en risk kan vara att det blir svårt att göra mer med löparna än att vinna tillbaka kvalitén – och då handlar det troligtvis om ett jämnt slutspel. Det här är i alla fall läskigt för svart, när vit har två torn och två löpare mot en nästan helt naken kung. /AK

Ett modigt beslut av Adrian – och ett psykologiskt resonemang ligger bakom damoffret med andra ord! Ibland kan sådana motiv vara de praktiskt sett starkaste! Nu kan svart råka mycket illa ut vid minsta feldrag. Dock var även 31.Dg3 helt okej i denna ställning. /GH

31.- Txf6 32.Lxf6 Dd7??

Det här förlorar tempo och vit kan samtidigt få ett torn till d-linjen, vilket är väldigt bra för vit. /ABK

Ja, 32.- Dd7?? är rena harakirin. Svart måste försöka neutralisera tornet på e5 med 32.- Te8(!). Taktiskt motiveras detta av att 33.Td5? (33.Txe8+ är bättre) kan besvaras med 33.- Dxd5!. /GH

33.Td5 De6 34.e5

Nu öppnas alla slussportar mot svarts redan utsatta kungsställning! /GH

34.- Tc8 35.h3 h5 36.Ted1 Sb7 37.Td7 Sc5 38.Td8+ Txd8 39.Txd8+ Kf7 40.Ld5 1-0

Sammanfattningsvis var det ett starkt genomfört slutskede av Adrian i partiet, sedan han fått möjlighet att komma igen efter den mindre lyckade inledningsfasen! /GH

Får slutligen passa på att önska läsarna God Jul och Gott Nytt År!